Det är anmärkningsvärt hur skönhetsidealen förändras. Nu är det till exempel ”inne” att inte ha hår på kroppen, men egentligen är det ett högst nytt fenomen. Under många tider har hår på kroppen varit ett tecken på att man är välrustad, i människans fall för kyla. Vi har ju hår för att skydda oss från väder och vind, kan man säga. Någon som är hårig på kroppen borde med andra ord enligt ett klassiskt stenålderstänkande vara någon man vill föröka sig med, eftersom att han eller hon är trolig att överleva bättre, och få barn som överlever bättre, än män eller kvinnor med lite hår på kroppen.
Idag är det dock som sagt nya bud. Manliga bröst ska vara vaxade, och hur lite hår kvinnor ska ha är nog allmänt känt. Vad beror detta på egentligen? Det finns ju inget automatiskt som säger att det är ohygieniskt med hår. Om något har det ju just en skyddande funktion.
Så vart vänder man sig då för att bli av med det, idag besvärande, håret?
Hårborttagning kan man både göra själv och få hjälp med på salong. Om man vill ha professionell hjälp så finns det flera bra salonger och kliniker som erbjuder bland annat mer permanent hjälp än exempelvis vaxning och rakning utgör, så som laserbehandling och liknande.
Men om man inte är ute efter lika permanenta lösningar kan man ju alltid själv inhandla både rakhyvlar, rakskum, epilatorer och vax. Eller så kan man bara strunta i modet och vara en av de som visar att det inte är så farligt att ha lite hår. Vi är trots allt människor, och människor har hår. Eller?